Till skillnad från många av sina samtida antecknade Johann Sebastian Bach (1685–1750) noggrant den instrumentation han önskade i sina kompositioner. Å andra sidan älskade Bach även arrangemang. Att arrangera – omarbeta – kompositioner och transponera verk till andra tonarter var vanlig praxis under barocken. För Bach var detta inte främmande, oberoende av om det rörde sig om hans egen eller hans samtida kollegers musik. En stor del av Bachs kammarmusik finns i flera versioner och instrumentationer gjorda av kompositören själv. Speciellt hans samling med över 200 bevarade kantater är en verklig guldgruva i detta avseende.

Vid mognare år gjorde Bach ännu fler arrangemang av sina egna kompositioner. Han arrangerade konserter han komponerat i Köthen och kantater från Weimar för ensembler i Leipzig, kammarmusik för orkester och vice versa. Det fanns inga gränser för mångfalden i arrangemangen av Bachs egna tonsättningar.

Flera originalversioner av Bachs verk har försvunnit, och därför känner vi endast till de andra eller tredje versioner av verken. Mästarkompositören letade tydligt efter olika sätt att uttrycka samma idé genom att använda olika betoningar och klangfärger. Med denna rotation ville Bach även garantera att hans bästa musik skulle framföras mer än en gång.

Baccano firar sin 20-årsjubileumssäsong och under deras konsert får vi höra bekant och obekant musik av Bach i en aningen ny form.

Längd: 1 t 30 min (inkl. paus)